Något försenade iväg då vi var tvungna att lösa bilkraschen med försäkringsbolaget först innan vi kunde åka iväg... Men nu köööööör vi👊 mot Ödeshög.

Nöden har ingen lag...men orättvist att det är så lätt för killar👀 Själv får man krypa in i det höga gräset, crawla sig ur de svettiga cykelkläderna, tröjan måste av för att kunna ta sig ur brottardräkten till byxa för att sen vara spritt språngande näck för att snabbt uträtta sina behov🙈🙉🙊

6 mil senare var vi i Rappestad och tog första matstoppet med filt vid en äng, sååå varmt såååå fint och såååå mysigt😍 Christian brer ut sig ordentligt i värmen... Kvinnan på bilden heter Lisa som vi träffade utanför Rappestad skola där de vänligt lät oss fylla på vatten i flaskorna. Lisa visade sig oxå ha diabetes typ 1 och fick diagnosen 1968. Gissa om utvecklingen gått framåt sedan dess😳

Jaaaaaaaa första dagsetappen avklarad👊🚴🚴☀️☀️☀️ 120 km...

Framme vid Klockargårdens Hembygdsförening där vi hyrt rum av söta tant Majken som berättar om gården från 1600-talet och om bygden, hon ger oss rabatt på rum och lakan då hon hör om vår resa och om vår insamling till Diabetesfonden❤️

Middag på troligtvis Ödeshögs bästa krog i sann 50-talsstil med Elvis i högtalarna stort leende servitriser. 56:ans burgare och lökringar för min del och Fyllepanna för Christian🍴🍔🍻

Asså e de gott att äta efter 12 mil på cykel☀️☀️🚴🚴👊👍😜

Lördag 17/9 dag 2 Ödeshög till Ulricehamn 136 km
Avfärd från Ödeshög vid 9.00 och vädret är fortfarande härligt, lite morgondagg men det tog solen hand om. Det blev en sjujäkla cykling denna dag, förbi Gränna Jönköping mfl och det var uppför uppför uppför hela dan. Det gick på ren vilja sista milen. Men som tur var ingen blåst och bara blå himmel. Träffar många trevliga människor efter vägen som undrar var vi är på väg.

Det var en himmelsk känsla när vi rullade in i Ulricehamn och till vandrarhemmet.